8 FORNÅLDRARNA.

Med glödande entusiasm kastade sig De Geer över ler-
problemet. Först utsåg han Stockholmsområdet till föremål
för sina undersökningar. Liksom spindeln i sitt nät satt han
och väntade på underrättelser, att ett nytt lerlager blottats
vid någon av de många grundgrävningar, som den i huvud-
staden rasande byggnadsfebern föranledde i början av
1900-talet. Genast störtade den nuttröttlige forskaren dit,
mätte, räknade och tecknade av.

Med tillhjälp av en stab av unga forskare undersökte
han sedan på liknande sätt km. efter km. söderut till Skåne
och norrut ända upp till mellersta Jämtland. När alla forskar-
mödornas resultat blivit sammanräknade, kunde De Geer
fastslå, att 5000 år förflutit från den tid, då Skåne började
bli isfritt, till dess isranden hunnit draga sig upp till mel-
lersta Jämtland.

Tvärsnitl genom fem årslager varvig lera. Isens avsmältning mellan
punkterna A och B har tagit ett år, mellan B och C ett år.

Men nu återstod den andra stora frågan att besvara:
Hur lång tid har förflutit från sistnämnda tidpunkt till
våra dagar? eller med andra ord: Hur länge har mellersta
Jämtland varit isfritt? Svaret fann De Geer i en vik av
den forna sjön Gedungsen i Ragunda, ryktbar genom »Vild-
Hussens» tilltag år 1796 att avleda sjöns vatten, vilket Per
Hallström förevigat genom sin bok »Döda fallets. Här kunde
det svar, De Geer sökte, avläsas i en djup ravin, som blot-
tade underst ett lager varvig ishavslera och över detta
andra, tunnare lerlager, som utgjorde senare avlagringar I
sjöns vatten efter de årliga vårflödena.

De Geer räknade här till omkring 7000 årsskikt över ishavs-
leran. Därmed var förbindelsen mellan istiden och nutiden
