TRÄSKFOLKET.

17

Liksom många andra vilda folk förstå dessa människor
att förgifta vattnet i träsken, så att fiskarna bedövas och
flyta upp. Jag var med om ett sådant fiskafänge, då vi på
tre kvart fingo etthundranitton fiskar. Det gift, som begag-

nas till fiskarnas bedövning, beredes av en
ärtliknande växt, som träskborna tillbyta
sig från ett grannfolk.»

Senare gjorde författaren flera besök
i byarna längre inåt träsket och lärde
allt bättre känna dessa egendomliga män-
niskor, som nöjda och belåtna leva sitt
fuktiga liv.

x + x

Det afrikanska träskfolket har särskilt
intresse för oss, därför att, egendomligt
nog, inom vårt land funnits människor,
som fört ett liknande liv.

Upptäckten av fornminnen efter detta
folk har sin särskilda historia. Två brö-
der, söner av den bördiga Östgötaslätten,
vilka bägge blivit män i staten, den ene i
Göteborg, den andre i Stockholm, inköpte
för några år sedan en åkerbit i sin hembygd
nära Alvastra för att där bygga sig en
stuga och plantera en trädgård i den bör-
diga myllan. Åkern hade ursprungligen
varit en del av det stora träsk, som sträc-
ker sig i sydvästlig riktning från sjön Tå-
kern. De nya ägarne skulle till en början
anlägga djupa täckdiken för att göra mar-
ken lämplig till trädgårdsland. Man ar-
betade sig först igenom åkermyllan och

Flintdolk från den
yngre stenåldern.
Västergötl. 2/2.

sedan genom ett metertjockt lager av kärrtorv under denna.

Då kommo oväntade tingestar i dagen.

Det var nötskal och hela hasselnötter, stenbitar, som
buro spår av att ha tillformats av människohand, och
mycket annat smått och gott. Tydligt var, att man här
stött på en fyndort av föremål från stenåldern. Man under-
rättade riksantikvarien om saken, och på hans föranstal-
