36 FORNÅLDRARNA.

I en jylländsk gravhög fann man en likkista av en kluven,
urholkad ekstam, som visade sig innehålla märkliga saker.
Liket var insvept i en tjock yllekappa. Man tog försiktigt
upp den och fann lämningar efter skelettet av en man, som
var iklädd en yllekjol. På huvudet, varav märkvärdigt nog
blott hjärnar och håret voro kvar, satt en tjock skålformig
mössa, även den av ylle. I en annan dansk gravhög fann
man en fullständig kvinnodräkt (fig. sid. 33 och 37).

Det är garvsyran i eken, som man har att tacka för att
så mycket kunnat bibehålla sig under denna långa tidrymd.

Tunn kniv av brons, sannolikt en rakkniv. Skåne. !/g,

I gravar från bronsåldern finner man ofta en tunn brons-
kniv, som utan tvivel använts för rakning.

Att den manliga fåfängan även på denna tid föreskrivit
begagnande av dylika toalettmedel framgår därav, att de
manslik, som man funnit inneslutna i ekkistor, aldrig haft
spår till skägg, ehuru huvudets hår varit väl bevarat.

Gravarna från den senare bronsåldern innehålla brända
ben. Seden att bränna de döda på bål utbredde sig söder-
ifrån över större delen av Europa. Den vittnar sannolikt
om att folken numera trodde, att själen kunde leva utan att
bo i den dödes kropp. I omkring 2000 år rådde denna sed i
Norden. En arabisk resande i början av 900-talet e. Kr. har
skrivit en berättelse om hur han i Ryssland fick åse, när en
avliden nordbo brändes i sitt skepp. Då araben yttrade sin
förvåning över denna sed, utbrast en närvarande nordbo:
