44

FORNÅLDRARNA.

denne bunden vid sitt ord, och det tillåtes honom Iicke att
draga sig tillbaka, även om han vill. Men oftast är det kvin-

norna som göra det.

nämnde, var död, sporde de hans kvinnor:

Del av hjälm (tunn, pressad brons-
plåt). Vendel. !/i.

Del av hjälm (tunn, pressad brons-

plåt). Vendel. !/1.

Då därför den man, som jag nyss

”Vem av eder
vill dö med honom? En
av dem svarade: ”Jag”. Då
överlämnade de henne åt
två kvinnor, som måste be-
vaka henne och ledsaga
henne överallt, var hon
gick. Männen begynte då
att ordna allt för den av-
lidne, att tillskära kläder åt
honom och träffa andra för-
beredelser. Kvinnan drack
emellertid var dag, sjöng
och var munter och för-
nöjd.

Då nu den dag kom, på
vilken den avlidne och kvin-
nan skulle brännas, gick jag
ned till floden, där skeppet
låg. Men detta hade redan
blivit draget upp på land.
Den döde låg dock avsi-
des i sin grav, från vilken
de ännu icke hade tagit ut
honom. De buro nu fram
en vilbänk, ställde den på
skeppet och lade på den-
samma stickade täcken, gre-
kisk gyllenduk och hyenden
av samma tyg.

Därefter kom en gammal
kvinna, som de kalla ”dö-
dens ängel', och utbredde
dessa saker på bänken. Det
var hon, som lät sy klä-
derna och ombesörjde hela
utstyrseln, och som sedan
