64 FORNÅLDRARNA.

lades i folkets mun till »Didrik av Bernm». Dikten anspelar
tydligen på en berömd ryttarstaty, som i den tyska staden
Aachen fanns upprest över den vittfrejdade härskaren, och
som nordmännen lärt känna, när de på 880-talet erövrade
staden. Folknamnet märingar återfinnes i det norditalienska
ortsnamnet Marengo, senare bekant för en stor seger, som
Napoleon vann där. Denna Bugges teori har dock blivit

bestridd av senare forskare.
x

En annen ryktbar runinskrift är den, om vilken en medel-
tida författare berättar, att den fanns inhuggen på en klipp-
häll i Blekinge och förtäljde om Bråvalla slag. Om denna
inskrift sjunger Tegnér i dikten »Gerda»:

Vårsol sken på Runamo,

där, om du vill sagan tro,
Hildetand i forna tider

högg i berget fädrens strider,
väldig runskrift halv mil lång,
nu förnött av vandrarns gång.

Här och där de djärva dragen
slå oläsliga i dagen,

lika dragen till att se

på en död. Förr talte de
jordiskt språk; vad nu de mena
veta andarna allena.

Många lärda män ha brytt sina hjärnor med att tyda dessa
urgamla tecken, tills det visade sig, att »inskriften» var
enklare än man trott, ty den bestod i själva verket av två
naturliga längdsprickor i berget med en mängd tvärsprickor
emellan!

Litteratur: Erik Ålund, Runorna i Norden. Häft. kr. 1:25.
Otto von Friesen, Upplands runstenar. Häft. kr. 2: 50.
