NORDMANNALIV. 71

undkomma. Men då slungade den äldste pojken sitt spjut,
så att det ven mannen in i livet och denne segnade död ned.
Bröderna kommo hem lugna och fåordiga, som om ingen-
ting märkvärdigt hänt.

Hårdhet, sturskhet, självrådighet — det var egenskaper,
som man i ett nordmannahem ingalunda motarbetade hos
de unga. Tvärtom. Ty man såg däri ett bevis på att det
var gry i pojken. Betecknande för hur man intresserade sig
för barnets lynnesdrag är berättelsen om de frågor, som Norges
konung Olof den helige en gång ställde till sina små halv-
bröder, sönerna till fylkeskonungen Sigurd Syr.

Han frågade först den äldste, Gutorm: +Vad skulle du
helst vilja äga, frände?»

»Åkrar», svarade han.

Konungen fortfor: »Hur stora åkrar ville du ha?»

»Jag önskade», svarade han, »att hela detta näs, som här
sträcker sig ut i vattnet, varje sommar vore besått.»

På det näset, tillägges det i sagan, stodo tio gårdar.

»sMycket korn», genmälte konungen, »skall kunna växa därå.»

Sedan sporde han den andre pilten, Halvdan, vad han
helst ville äga.

»Kor», förklarade han. På konungens fråga, huru många
han ville ha, svarade han: »När de komme ned till sjön —
Mjösen —, skulle de stå som tätast packade runt ikring den.»

Då sade konungen: »Stora bon viljen I äga; det är likt eder
fader.»

Sedan frågade han den yngste brodern Harald, som var
blott tre år gammal: »Vad önskar du dig helst?»

»Huskarlar», svarade han.

»Hur många önskar du dig?» sporde konungen.

»Så många», återtog pilten, »att de i ett enda mål förmådde
äta upp alla min broder Halvdans kor.»

Leende vände sig då konungen till sin moder Åsta: »Här
torde du uppföda en konung, moderl»

Av denne gosse blev det sedermera den berömde konung
Harald hårdråde i Norge.

När konung Olof först gjorde bekantskap med de små
halvbröderna, satte han dem upp i sitt knä och förvred
bistert sitt ansikte för att pröva deras kynnen. De två äldre
