NORDMANNALIV. 75

Om en annan islänning berättas, att »varje halvmånad
kom det över honom en skälvning i hela kroppen, så var
tand i munnen skallrade, fastän folk försökte ge honom all
den lindring, de kunde. Med denna skälvning följde stori
raseri. Han skonade då ingenting, som fanns omkring honom,
vare sig vägg, stock, stav eller människa; ja om det än var
eld i vägen för honom, så gick han över den. Han slet brädfod-
ringen och dörrkarmarna från huset, när han kom åt. Men
när raseriet lämnat honom, var han åter blid och lugn.»

I våra dagar förekommer bärsärkagång ännu hos en del
malajiska stammar. En man, som där gripits av hämndlyst-
nadens eller svartsjukans blinda raseri, kan bli som ett vilt
djur med blodsprängda, rullande ögon, förskräckliga tjut
och mångdubblade krafter. 20—30 människor har det hänt
att en sådan best huggit ned, innan han blivit avväpnad.
Man har t. o. m. ett särskilt redskap för att infånga en dylik
malajisk bärsärk. Det består av ett slags stor Y-formad
gaffel med hullingar på insidan.

& ,
ä

Frånsett bärsärkanaturerna, hörde självbehärskning lika
väl som mod till den nordiske hjältens yppersta egenskaper.
>Tyst och klok
vare konungason,
och djärv, när strid står;
munter och glad
bland män envar,
tills han av döden drabbas!»
säger Havamal.
Hjälten, som glad och frimodig går ur världen, är nord-
bons ideal:
>Högt log Hogne,
då hjärtat ut man skar>;

eller som Ragnar Lodbrok kväder i ormgropen: »Leende
skall jag dö.»

Det hårda, trotsiga i nordbons sinne lämnar utrymme
också för känslor av varm tillgivenhet och kärlek. Rörande
är den starke Egil Skalle-Grimssons sorg vid den unge,
fagre sonen Bodvars död.
