S+ VIKINGATIDENS MÄNNISKOR.

även han skald; »mem, heter det, »hon kom ej att hålla mycket
av honom, ty Gunnlög gick henne aldrig ur tankarna, fastän
han var död».

Hennes största glädje är numera att veckla ut för sig den
scharlakanskappa, hon fått av honom, och sedan hon det
gjort, »står hon länge och ser på dem.

Så kommer en svår sjukdom in i gården, och även Helga
blir sjuk men går dock uppe. En lördagsafton sitter hon
I vardagssalen, och hon vilar huvudet i sin husbondes knä.
Hon låter sända efter kappan, Gunnlögs gåva. När hon fått
den i händerna, breder hon den ut framför sig och stirrar en
stund på den. Så sjunker hon tillbaka i husbondens famn
och är död, och denne suckar:

»Här i famn jag håller
husfrun död, den goda.
Hennes liv att lyktas

lält fick Gud i höjden.
Vad hon led, den väna,
varit tungt för henne.»
