110 EDDANS GUDAVÄRLD.

På samma sätt gick det också till vid lekarna, då I tävladen
med mina hovmän. Då Loke gjorde sitt prov, var det på det
viset, att den, som hette Låge (låga), det var elden, som för-
tärde tråget lika väl som köttet. — Men den Huge (hug),
med vilken Tjalve skulle löpa i kapp, var min tanke, och det
var omöjligt för Tjalve att mäta sig med honom. — Då du
drack ur hornet och tyckte, att det icke syntes någon verkan,
var det ändå ett stort under, som jag aldrig trott skulle vara
möjligt. Hornets ena ände stod i havet, vilket du icke såg.
När du kommer till havet, skall du få se, huru mycket det
minskats av vad du drack. Det kallas nu ebb.»

Vidare sade han: »Icke mindre märkvärdigt var det, att
du lyfte katten. Sanningen att säga, räddes alla, när de
sågo, att du lyfte hans ena fot ifrån jorden. Ty det var ingen
sådan katt, som du trodde. Det var i själva verket Midgårds-
ormen, som ligger kring alla land. Knappt räckte stjärt och
huvud ned till jorden, ty du lyfte honom så högt upp, att det
var blott ett kort stycke kvar till himmelen. — Det var
ock ett stort under med din brottning, då du brottades med
Elle (ålderdomen), ty aldrig har någon funnits, ej heller skall
någon komma, som icke ålderdomen skall övervinna. —
Nu måste vi då skiljas, och det är det bästa för oss bägge,
att I ej oftare kommen till mig. Men om så skulle hända,
så skall jag då försvara min borg med sådana konster, att I
Icke skolen kunna uträtta något emot mig.»

När Tor hörde detta tal, grep han Mjölner, men när han
skulle slå till, såg han ingenstädes Utgårda-Loke. Han
vände då om till borgen och ämnade förstöra denna men såg
endast fagra och vida slätter men ingen borg. Då for han
tillbaka hem till Åsgård.

Tors hammare stulen.

sig att sova. När han vaknade, var hans hammare för-
svunnen. Det var en obehaglig upptäckt. Himmelens
och jordens säkerhet berodde ju på detta vapen.

TOR hade en gång under en av sina många färder lagt
