120 EDDANS GUDAVÄRLD.

Nu stöter Helmdall högt 1 sitt väktarhorn och kallar gu-
darne till den sista, allt förgörande striden motl ondskans
makter.

Främst rider Oden. Fenresulven, ett vidunder, som en
Jjättekvinna fött åt Loke, kommer emot honom med uppspärrat
gap, så att den ena käken vidrör himmeln, den andra jor-
den. Han slukar gudars och människors fader men dräpes
själv av en bland Odens söner. Tor dödar Lokes andre son,
Midgårdsormen, men faller själv kvävd av ormens etter. Loke
och Heimdall fälla varandra. Då kastar Surt sin eld över
världen.

Eld fräser

mot flammande eld;
högt leker hettan
mot himmeln själv.

Men ur svallet åter
ser jag jordens
grund stiga

och grönska på nytt.
Åkrar skola

osådda växa,

allt ont bättras

och Balder komina.

En sal ser jag,
mer än solen fager,
guldtäckt,

på Gimle stånda.
Där månde goda
mänskor bo

och i alla dagar
glädje äga.

Då kommer den väldige
till världsdomen,

den starke ovan,

som styr allt.

Han domar fäller,

frid stiftar,

stadgar, vad evigt

skall stånda i helga.
