EN KRIGISK RELIGION. 123

vrede. Därför var Tor den gud, som fruktades och dyrkades
mest. Det omtalas så ofta i berättelser från denna tid, och
hans bild stod uppställd 1 templen och fanns utskuren på
högsätespelarna. Torsdagen var då helgdag. Tors namn
förekommer oftare än någon annan guds i namn på orter och
personer, t. ex. Torshälla.

Men mot de välgörande naturföreteelserna kände männi-
skorna tacksamhet: mot växtkraften, vilken gav henne
föda, hus och bränsle, mot vattnet, när det släckte hennes
törst eller bar hennes farkost. Dessa gagnerika krafter
trodde man komma från varelser, som bodde i träd, 1i källor,
floder och andra naturföremål. I nattens hemlighetsfulla
dunkel trodde man sig mången gång se dessa varelser I
människoliknande gestalt; och än I dag leva älvorna, skogs-
rået, sjörået och näcken i folktron.

Andra naturföreteelser äro mäktiga i att både gagna och
skada. Solens strålar kunna ju ej blott värma och ge liv
utan också förbränna och döda. Solens gud var Oden. Man
föreställde sig solen som hans öga, och berättelsen om hans
enögdhet beror därpå. Minnen av soldyrkan äro de bål,
som ännu bruka tändas vid viktigare skeden i solens krets-
lopp: påsk- eller valborgsmässoeldar kort efter vårdag-
jämningen och midsommarbål vid sommarsolståndet.

För att blidka alla dessa hemlighetsfulla makter eller vinna
deras bevågenhet skänkte man dem gåvor; det var offer.
Ännu in i våra dagar ha på sina ställen offrats penningar i
hälsobringande källor. Man har 1 somliga funnit tusentals
mynt, de yngsta präglade — under Oskar II:s regering!

En krigisk religion

är den gamla åsatron. Oden var ej blott solens gud, han var
också krigets. När strid stod, kommo hans stridsmör, val-
kyrjorna, ridande på frustande hbästar och förde de fallna
till Odens ofantliga boning, Valhall (= de fallna krigarnes
sal). Här fingo nu dessa föra ett härligt liv: varje morgon
drogo de ut till strid, men om aftonen läktes såren av sig själva,
och förlikta redo motståndarne till Valhall. Där undfägnades
de med fläsk av en galt, som varje afton slaktades men om
