128 EDDANS HJÄLTESÅNGER.

Men av ögonen gjorde han
ädelstenar,

sände dem till Niduds
sluga drottning;

men av tänderna

på de två gossarne
smidde han bröstsmycken
och sände till Bodvild.

Alla fägnades åt de dyrbara gåvorna, men ingen anade,
varav de voro gjorda. Ingen kunde misstänka den vanmäktige
för att ha vållat ynglingarnes död.

Efter en tid fick Volund besök även av kungadottern.
Hennes dyrbara ring hade gått sönder, och hon vågade ej
säga det åt någon. Nu bad hon Volund laga smycket, och han
lovade hjälpa henne.

Genom öl han henne
överlistade,

så att hon somnade,
där hon satt på bänken.

I detta tillstånd skändar han hennes jungfrudom.

»Nu har jag hämnat,
vad mig harm har gjort,
allt utom ett

av det ondskefulla»,

utropade han.
I hemlighet hade den konstförfarne smeden förfärdligat
åt sig ett par vingar, vilka han nu spände på sig.

Leende Volund

i luften sig höjde.
Gråtande Bodvild
fick gå ifrån ön,
sörjde älskarens färd
och sin faders vrede.

Volund flög nu upp till kungens sal. När drottningen fick
syn på honom, skyndade hon att väcka sin make. Nidud sade:
