140

EDDANS HJÄLTESÅNGER.

Då böjde Gudrun
mot bolstret knä,
lockarna lossnade,
£ låga brann kinden,
och regnet av tårar
rann i hennes knä.

Då sade Gullrond,

Gjukes dotter:

»Eder kärlek vet jag

har varit den största

av alla människors

ovan mullen

Ingenstädes trivdes du,
ute eller inne,

syster min,

om hos Sigurd du ej var.

Då sade Gudrun,
Gjukes dotter:

»Så var min Sigurd
mot sönerna av Gjuke.
som en vitlök vore,
vuxen ur gräset,

eller som bjärt juvel,
på band dragen,

en ädel opal,

över ädlingar han var.»

Då skrattade Brynhila,
Budles dotter,

en enda gång

av all sin själ,

när hon till sängen
höra kunde

högljudd gråt

från Gjukes dotter.

Då sade Gunnar,
godättades hövding:
»Ej skrattar du därför;,
skadeglada kvinna,

nu glad på golvet,

att gott dig anar.

Vi förvandlas i vrede
din vita hy,

Hldåds alstrare?

Ofärd dig väntar.
