184 ISLÄNDSKA ÄTTSAGOR.

en sten; den träffade bondens huvud, och det vart hans
bane. Då sade Starkad: »Det duger ej att låta honom bru-
ka bågen. Fram raskt och oförfäratl»

Gunnar värjde sig med bågen, så länge han kunde. Sedan
kastade han den och tog spjutyxan och svärdet och högg
med bägge händer. Striden var hård. Gunnar högg ned män
i mängd, så ock Kolskägg.

Då ropade Torger Starkadsson: »Jag har lovat bringa Hil-
degun ditt huvud, Gunnarl»

»Stort sörjer hon nog ej, om det löftet icke hålless, sade
Gunnar. »Men vill du hava mitt huvud i din hand, må du
komma närmare.»

Torger vände sig till sina bröder, Bark och Torkel: »Spring-
om på honom alla på en gång. Ingen sköld har han; hans
öde skall nu vara i våra händer.»

Bark och Torkel störtade fram. Bark högg efter Gunnar.
Han mötte hugget med spjutyxan så hårt, att svärdet rök
Bark ur handen. Då såg Gunnar på andra sidan om sig Tor-
kel stå med svärdet i högsta hugg. Gunnar stod i lutande
ställning. Han svängde då till med sitt svärd och träffade
Torkel i halsen, så att huvudet for av.

Kol Egilsson sade: »Låt mig komma fram till Kolskägg! Jag
har alltid sagt, att vi två skulle i vapen mötas som jämlikar.»

»Det kunna vi nu prövax, sade Kolskägg.

Kol lade till Kolskägg med spjutet. Och som denne just då
drap en man och hade det som brådast, hann han ej få sköl-
den för sig, utan spjutet stack honom i låret och gick där-
igenom. Flinkt vände han sig dock om, sprang på Kol och
högg honom i låret med kortsvärdet, så att benet for av, och
sade: »Träffades du, eller hur?»

»Det fick jag för det jag var sköldlös», sade Kol och stod
en stund på andra foten och såg på stumpen.

Kolskägg sade: »Ej behöver du titta; det är — som du ser —
av, benet.»

Då faller Kol död ned, men när Egil, hans fader, ser detta,
springer han med höjt svärd på Gunnar. Denne riktar spjut-
yxan mot honom, och den träffar Egil i midjan. Gunnar
lyfter honom upp och kastar honom ut i Rangå.

Då utbrister Starkad: »Usel är du, Tore norrman, som
sitter där I ro, då Eszil, din husbonde och svärfar, är dräptlhb
