194 ISLÄNDSKA ÄTTSAGOR.

svärdet, som han bar i handen. Då sprang Flose till och
gav Helge banesår.

Därpå gick Flose till dörren och ropade, att han ville tala
med Nial och Bergtora. De kommo. Flose sade: »Jag vill
tillstädja dig att gå ut, Nial, ty du är oskyldig och bör ej
innebrännas.» Nial svarade: »Ut vill jag icke gå. Jag är en
gammal man och kan ej hämnas mina söner, och med skam
vill jag ej leva.» Flose sade då till Bergtora: »Gå du ut,
hustru! Dig vill jag för ingen del bränna inne.» Bergtora
svarade: »Ung vart jag given åt Nial. Jag lovade honom
då, att samma öde skulle övergå oss bägge.» Därefter gingo
båda in. d

Bergtora sade: »Vad skola vi nu taga oss före?» »Gå till
vårt sovläger och lägga oss till ro», svarade Nial. »Länge har
jag väntat efter vila.» Bergtora vände sig till dottersonen,
Tord Kåresson, och sade: »Dig skall man bära ut. Du skall
ej innebrännas.» — »Men du har ju lovat mig, mormor!,
svarade barnet, satt vi aldrig skulle skiljas, så länge jag ville
vara hos dig. Mycket bättre synes det mig att dö med dig
och Nial än att leva efter er.» Nial och Bergtora lade sig nu
på bädden med pilten mellan sig. Därpå gjorde de korsteck-
net över sig och honom samt befallde sina själar i Guds hand.
Det var det sista ord man hörde av dem. Hussvennen tog
huden efter en nyss slaktad oxe och bredde den enligt Nials
befallning över dem samt gick därpå ut.

x

Skarpheden, Grim och Kåre grepo de nedfallande brän-
derna i farten och slungade ut dem bland Floses män. Dessa
kastade spjut, men männen i stugan grepo vapnen i luften
och kastade dem tillbaka ut. Detta vapenskifte varade en
stund. Då föllo storbjälkarna ned från taket. Kåre och
Skarpheden sprungo till änden av huset. Där var en tvär-
bjälke nedfallen. »Spring ut härlhb sade Kåre. »Jag skall
stödja dig och strax komma efter.» — »Nej», svarade Skarp-
heden, olöp du förut! Jag följer.s Kåre grep då tag i en lå-
gande stock och slängde den ut från taket på de nedanför
stående, så att dessa sprungo undan. Därefter störtade han
ned från taket med håret och kläderna i ljus låga. Då sade
