214 PÅ VIKINGATÅG.

på svårigheternas långa rad. »Mitt I den smala forsen»,
säger författaren, säro branta och höga klippor, vilka se ut
som öÖöar. När vattnet kommer till dessa, sköljer det över
dem och störtar ned igen med stort och fruktansvärt larm.
Därför våga ryssarne icke segla mitt in bland dem, utan de
lägga till i närheten och landsätta manskapet, under det
att de däremot låta alla varorna förbliva i båtarna. De gå
nu nakna ut I vattnet, kännande sig för med fötterna för
att icke snava mot någon sten, och med detsamma skjuta de
båtarna framåt med stänger, några vid framstammen,
andra vid mitten och åter andra vid bakstammen. Med sådan
försiktighet gå de igenom denna första fors vid dess innersta
bukt och längs stranden av floden. Men när de passerat
denna fors, upptaga de åter de övriga från land och segla
vidare.»

Språkforskaren tror sig i namnet Essup! fgenkänna ett
av greken förvrängt fornsvenskt Ne sofi (= sov ickel)
eller kanske snarare det med Essupi mera ljudlika Ves
uppi (= var uppel).

Alldeles tydligt nordiskt är den andra forsens namn. Den
heter, säger Konstantin, Ulfarsi, vilket han återger med
ett slaviskt namn, som betyder »Öns fors», antagligen efter
en här liggande ö. Här har man uppenbarligen att göra med
ett svenskt ord Holmfors, vars m hördes otydligt mellan
l och f och därför bortföll, när greken skulle återgiva det.
Det är alltså intet tvivel om vilket folk som givit dessa for-
sar deras namn, och varifrån rus härstammade. Men vi
skola finna ännu flera bevis.

Den tredje forsens namn uppgiver Konstantin vara G el-
landri, vilket skulle betyda »den larmande forsems. Detta
kan icke vara något annat än det fornnordiska Gellandi
eller Gjallandi, som betyder »starkt ljudande, skallan-
de» och återfinnes i namnet på Heimdalls väktarhorn även-
som i det nysvenska ordet »gällbb. Här vältrar sig också floden
fram med starkt dån.

Svårare är att få bukt med namnet på fjärde forsen —
liksom den också var den svåraste att klara för de sjöfa-
rande. Den var farligast av dem alla, därför att hur stora
vattenmassorna än voro, blev dess botten aldrig fullständigt
betäckt av vattnet. Här kunde nordmännen aldrig draga
