220 PÅ VIKINGATÅG.

Från Svarta havet funno nordmännen en ny flodväg upp-
för Don. Därifrån släpade de sina fartyg över till Volgakrö-
ken och kommo på det viset in i Kaspiska havet, där de funno
nya rika tillfällen att släcka sin törst efter äventyr och byte.
Vid dess södra strand härskade araber. De kallades, lik-
som mohammedanerna i allmänhet på denna tid, saracener,
och saracenernas land blev i nordbons mun Särkland. På
araberna gjorde de kraftigt byggda nordmännen ett över-
väldigande intryck. »Aldrig har jag skådat resligare männi-
skor, säger Ibn Fadhlan. »De äro höga som palmträd,
rödkindade och ljushåriga.» Nordmännen inläto sig i en
livlig handel med Allahs tillbedjare, och massor av Öster-
landets skatter kommo nu upp till höga Norden.

I svensk jord, isynnerhet på Gottland, har man funnit
många tusen arabis-
ka mynt samt öster-
ländska — smycken,
som visa, hur bety-
dande denna sam-
färdsel över Ryss-
i - land mellan Sverige

ASS Vara och de arabiska län-
derna varit. De mas-
Arabiskt silvermynt, präglat år 903 i staden SOr av ädla metaller,
Samarkand i inre Asien. Gottland. !/1. På Ssom ännu efter ett
de arabiska myntens framsida läses van- årtusendes förlopp

ligen: »Det gives ingen Gud utom Allah> grävas upp ur jor-

och på baksidan: >Mohammed är Guds 3
profet.> den, äro en svag an-

tydan om vilka rike-
domar vikingatågen måste ha bragt till Norden.
En stor mängd svenska runstenar tala om män, som farit
vi Österväga.

>Bröderna voro

de bästa män
hemma i landet

och ute på leding.
Huskarlar sina

höllo de väl.

I Ryssland föll

i fejd Torsten,

den främste i landet;
lidets hövding>,
