ERIK SEGERSÄLL OCH STYRBJÖRN STARKE. 243

finge seger. Då stod inför honom en högväxt enögd man I blå
kappa och med stor hatt på huvudet. Han gav Erik en
rörkäpp, som han skuile kasta mot fienderna med utropet:
»I hören nu alla Oden tilll» — När Erik slungat käppen, säges
det att en allmän bävan kom över Styrbjörns män. De
tyckte, att allestädes över dem svävade pilar, som för-
blindade dem och troddes vara sända av Oden. Till slut lågo
jomsvikingarne fallna i stora högar. Då stötte Styrbjörn
sitt baner fast i jorden och ropade med dånande stämma till
sitt folk att hellre dö med ära än fly med skam. Så störtade
han med raseri in bland fienderna och föll tillika med sina
bästa kämpar. Erik fick tillnamnet Segersäll.

& x
x

Denna berättelse om slaget på Fyrisslätten är ett typiskt
exempel på hur i vår äldsta historia verklighet och fantasi äro

A

Runsten insalt i yttermuren av Hällestads kyrka i Skåne. Den
anses syfta på slaget vid Fyrisslätten.

blandade om varandra. Så ingår här en ofta återkommande
sägen — om mannen, som utfäster sig att dö efter en viss tid
för att vinna sitt önskemål. Till diktens värld hör också be-
rättelsen om hur övernaturliga makter ingripit och avgjort
slaget. Även i berättelserna om jomsvikingarne finnas flera
sagoliknande drag. Jomsborg är med fantasiens hjälp skild-
rat så, som nordborna måste ha tänkt sig idealet för en
vikingaborg, men kan icke gärna ha haft sin fulla motsvarig-
het 1 verkligheten.
