Striden mellan Nordens tre konungar
vid Svolder.

Skandinaviens tre konungar ett annat vida berömt

slag. Norges konung var då Olof Tryggvason, ättling
av Harald Hårfagre. Hans liv var kamp från början till
slut. Under en av sina många vikingafärder hade han 1I
England förvandlats till en lika ivrig kristen, som han förut
varit viking. Han lovade nu: »SAntingen skall jag kristna
hela Norge eller ock sätta livet till.»

Så drog han med en stor här och åtföljd av kristna lärare
från bygd till bygd utmed kusten, lockade och tvang bönder-
na att antaga den nya tron. Dem som motsatte sig stråffade
han hårt. Somliga drevos ur landet, andra dräptes eller stym-
pades. Vikingalynnets våldsamhet satt i honom än !

Så lyckades Olof »härja Norge till kristendom. Men hans
våldsamma, stundom fasansfullt grymma behandling av hed-
ningar skaffade honom många hemliga fiender, som skulle
begagna tillfället, när det kom, att skada honom. Av sina
vänner var han däremot älskad och beundrad som få. Ty
mot dem var han blid och givmild, och hans hov var hemvist
för skämt och glädje. Vacker och stållig var han, stark och
vig, så att ingen var hans like i idrotter. Under det ett skepp
roddes med full fart, kunde han gå av och an på årorna utom-
bords och samtidigt leka med tre svärd så, att ett ständigt
var i luften. Han sam som en säl. I strid högg han lika bra
med bägge händerna och kunde kasta två spjut på en gång.

Hans makt och lysande framgångar uppväckte oro och
avund hos grannkonungarne, Sven Tveskägg 1 Dan-

ETT årtlonde efter slaget på Fyrisslätten stod mellan
