250 VAPENDÅN I NORDANLANDEN.

ken Sigrid ju varit förlovad. Och liksom diktningens Sigura
senare blev gift med Gudrun, syster till Gunnar, så blev Olof
Tryggvason gift med Tyra, syster till Sven Tveskägg. Även
Brynhilds giftermål med Gunnar hade här sin motsvarighet,
nämligen i Sigrid Storrådas förmälning med Sven Tveskägg.

Nu återstod blott elf av sagans händelseled att utfylla
i det nya dramat, och det var Brynhilds eggelse till dråpet på
Sigurd. Det blev i den historiska berättelsen till Sigrid Stor-
rådas anstiftande av överfallet på hennes forne trolovade, Olof
Tryggvason. Så var det mäktiga drama, som ledde till Olof
Tryggvasons fall, färdigbyggt, och de norska historieberät-
tarne hade fått ett tillfälle att öka glansen kring sin konung,
som ej längre var den anfallande utan den försåtligt överfallne.

Naturligtvis ha Weibulls antaganden icke blivit oemot-
sagda. Hans metod att godkänna endast sådana källor, som
äro samtida eller nästan samtida med de historiska tilldra-
gelserna, har mötts så väl av instämmanden som av bestäm-
da gensägelser, i båda fallen från framstående vetenskapsmän.
Från motsidan hävdas, att senare uppteckningar kunna
grunda sig på fullkomligt eller nästan fullkomligt pålitliga
muntliga berättelser, som gått från släktled till släktled.

Klart är ju också, att i en tid då människorna hade så få
stora händelser att minnas i jämförelse med vad fallet är i
vår rastlösa tid, då vi, tack vare det tryckta ordet, få vara
med och genomleva vad som händer ej endast i våra trakter
utan också i Japan och Kina, i Amerika och Australien, i
jordens innandöme, på havet, ja uppe i luften — klart är, att
dessa forntida människor, som levde i så enkla förhållanden,
hade ofantligt mycket lättare än vi att hålla i minnet de
största dramatiska tilldragelserna, om vilka de så ofta hörde
berättas, även om sägnerna under årens lopp utsmyckades
med åtskilliga drag ur fantasiens värld. Därför gäller det för
forskaren att omsorgsfullt pröva även dessa senare uppteck-
ningar för att utröna, vad som i dem är mer eller mindre
sannolikt, ty historien får för de äldsta tidsskedena med
deras sparsamma uppgifter ofta nöja sig med sannolikhet i
stället för sanning.

Litteratur: Lauritz Weibull, Kritiska undersökningar i Nor-
dens historia omkring år 1000; häft. kr. 3: 75.
