254 URGAMMAL LAG OCH RÄTT.

dast av Björn och hans följeslagare. Då tog jarlen till orda
och berättade, att Olof, Norges konung, hade sänt sina män
österut för att göra fred. Han talade länge om huru olägligt
det var för västgötarne, att ofred rådde mellan dem och Norge.
Han berättade också, att han lovat följa de norska sände-
buden till sveakonungen, men att denne tog saken så illa,
att det ej vore rådligt för någon att komma med dem till
honom. »Nu är det så, min fosterfaders, tillade jarlen, satt
jag icke kan hjälpa mig själv i detta mål. Därför har jag sökt
dig, och hoppas jag av dig goda råd och ditt bistånd.»

Då jarlen slutat sitt tal, teg Torgny en stund. Men så tog
han till orda och sade: »Underliga ären I, som fiken efter
jarlanamn men icke förstån att hjälpa er själva, när I kom-
men i någon vånda. Mig tyckes det vara mera hedersamt
att räknas bland bönder men hava frihet att tala, som man
vill, om än konungen är närvarande. Nu skall jag komma
till Uppsala ting och bistå dig, så att du kan orädd säga
inför konungen vad dig gott synes.s

Jarlen tackade lagman Torgny mycket! för detta löfte.
Sedan dröjde han hos honom, tills tiden var inne att begiva
sig till Uppsala ting. Då redo Torgny och Ragnvald Ulvs-
son tillsamman dit. Där var en stor mängd folk. Konung
Olof hade redan hunnit dit med sina hovmän.

x

Första dagen som tinget hölls satt kung Olof på sin stol
och hans hovmän kring honom. På andra sidan sutto Ragn-
vald jarl och Torgny och framför dem jarlens män och Tor-
gnys huskarlar. Men bakom dem och runtomkring stod all-
mogen på slätten och på högarna. Sedan man först efter
sedvana förehaft konungens ärenden, stod Björn stallare
upp vid jarlens stol och talade högt: »Kung Olof sände mig
hit för att erbjuda sveakonungen en sådan förlikning, att
gränserna mellan Norge och Sverige skola bliva så, som de
av ålder varit.s Men då sveakonungen hörde talas om för-
likning med Norge, for han upp från sin stol och ropade högt,
att den mannen skulle tiga.

Då stod Ragnvald jarl upp och talade. Han berättade om
Olof Digres fredsanbud till Olof sveakonung samt därom,
att alla västgötarne sände den begäran till konung Olof, att
