INOM KLOSTERMURAR. 287

moni — faktiskt var det stormännen över hela riket, som
avgjorde valet.

Efter valet skulle konungen avlägga sin ed. Sedan åter-
stod ännu den formaliteten, att de olika landskapens myn-
digheter skulle godkänna valet. Därför red konungen från
Mora äng till alla landskapens ting och lovade edligen att
hålla deras lagar samt mottaga inbyggarnes hyllning. Denna
färd kallades eriksgata. Namnet har varit föremål för
många olika uttydningar. »Allhärskarens väg» är den över-
sättning, som ännu är allmännast omfattad. Helt nyligen
har emellertid en annan tolkning gjorts, som förefaller myc-
ket tilltalande. Ordet skulle ha uppkommit av edhrikis-
gata = ed-bekräftelse-färd. Den andra sammansättnings-
leden är ett substantiv, härlett ur adjektivet riker i betydel-
sen »mäktig, kraftig». Enligt denna tolkning skulle konungs-
färdens namn syfta på att den nyvalde på de olika land-
skapstingen bekräftade den ed, han nyss svurit på Mora äng.
Sannolikt var det med tanke på nationalhelgonet Erik den
helige (se sid. 283 och 328) som ordet sammandrogs till
seriksgata».

Litteratur: Olof Söderqvist, Ägde uppsvearne enligt landskaps-

lagarna rätt att ensamma taga och vräka konung?
(Historisk Tidskrift för år 1915.)

Inom klostermurar.

Nyss satt han i sin glänsande rustning med vajande
hjälmbuske så stolt till häst på slottsherrns borggård.
Den ypperste var han i de ridderliga kämpalekarna. Åskå-
darnas bifallsrop och jubel ville aldrig taga slut, när han
efter en hård dust med lansen stötte sin motståndare ur
sadeln. Då skyndade han, som en ädel riddare höves, fram
till den fallne för att hjälpa upp honom.
Men orörlig ligger motståndaren där. Riddaren fäller upp
hans hjälmgaller och ser dödens blekhet i anletsdragen. Den
häftiga lansstöten hade trängt genom rustningen och träf-

! V ID klosterporten står en ung riddare och klappar på.
