298 VITE KRIST SEGRAR ÖVER TOR.

tyvärr 1 min nuvarande nöd ej kan vara så uppmärksam
som jag önskar.»

Han började då berätta några klosterlegender, men när
han slutat, suckade Kristina åter till och klagade över att
hon fått ännu ett sår. På samma gång sträckte hon ut sin
hand under täcket och framtog en järnspik, med vilken
hennes kropp blivit genomstungen. Hon lämnade den åt
Petrus, som kände huru den ännu var våt av friskt blod och
så het, att den måste ha kommit från avgrunden. Efter det
att djävulen ännu en gång drivit in en spik i hennes kropp,
slutade äntligen denna hemska natt, och broder Petrus åter-
vände till Köln.

»O, härliga och fröjdefulla natt;, utbrister han, runder vilken
det först förunnades mig att smaka, huru ljuv Herren är,
och under vilken jag först befanns värdig att skåda hans
brud!s Med dessa ord slutar Petrus berättelsen om sitt
första möte med Kristina.

Här äga vi alltså ett fullkomligt trovärdigt och sannings-
älskande ögonvittnes berättelse om hur en kvinna utför
underverk, som sedan förskaffa henne namn av helgon. Tack
vare de upplysningar om Kristinas liv, som Petrus uppteck-
nade efter berättelse av pråsten i Stumbelen, kunna vi också
komma under fund med, hur hon hade utvecklats till att få
förmågan att utföra underverken.

Medeltidens människor hade nästan ingenting annat att
läsa än berättelser om helgon och deras många underverk.
De fördjupade sig i martyrsägnerna om den heliga Anatolia,
som blir inspärrad i en trång cell tillsammans med en giftig
orm men tämjer djuret, så att det icke skadar henne, om
den heliga Tekla, som varken bålets lågor eller arenans vilda
djur göra något för när, om hur Sancta Lucia skall sönder-
slitas av oxar men de oskäliga djuren icke kunna förmås att
draga till. De få höra trovärdiga berätltelser om hur Sankt
Dionysius och andra martyrer bli halshuggna men därpå
vandra i väg med det avhuggna huvude i handen, en berät-
telse som 1i själva verket uppkommit därigenom, att man
missförstått avbildningar av helgonen med det avhuggna hu-
vudet i handen, vilka gamla naiva konstnärer giort för att
bildligt beteckna, att martyrerna lidit döden genom halshugg-
ning. Men med dylika sägner om heliga mäns och kvinnors
