304 VITE KRIST SEGRAR ÖVER TOR.

ningen, broder Petrus, varför jag älskar dig och valt dig till
förtrogen. Jag har förut icke yppat denna hemlighet men
gör det nu, emedan vi inom kort lekamligen skola skiljas
från varandra och jag icke vet, om vi vidare skola råkas i
detta livet, så att du kan få höra dessa hugnesamma ord.»

Dagen därpå skildes de, och hon följde honom såsom förra
gången ett stycke på vägen. På hans avskedshälsning sva-
rade hon intet utan betäckte huvudet med en duk, satte sig
på marken och grät bitterligen.

Brevväxlingen mellan Petrus och Kristina fortfor även
sedan han flyttat över till sitt kloster i Sverige. Alltjämt
andas hans brev samma varma kärlek. Det är en kärlek,
så osjälvisk, att den ingenting begär, så ren som fjorton-
åringens svärmiska längtans drömmar.

Först döden kunde slita detta band mellan två själar, som
funnit varandra. Den sista underrättelse, vi ha från Petrus
de Dacia, är en hälsning, som han genom en klosterbroder
sände Kristina från dödsbädden. Hon överlevde honom
länge, och det är egendomligt att tänka sig, att hon trots allt
det överspända stormandet på sin hälsa dog först som 70-
årig gumma. Om hennes senare liv veta vi så gott som intet,
ty ingen kärleksfull hand upptecknade numera hennes syner
och lidanden.

Litteratur: Henrik Schäck, Ett helgon (Ur gamla papper. II;
häft. kr. 2: 50).

I Guds hus.

små och enkla. I dystert halvmörker låg det lilla
templets inre. Blott ett sparsamt ljus silade in ge-
nom de små smala, om skottgluggar erinrande fönstren,
och blott en eller annan okonstlat naiv väggmålning upp-
livade den dystra anblicken.
De äldsta svenska kyrkorna voro av trä. Senare uppfördes
efter utländskt mönster stenkyrkor, vilka utom sitt egent-
liga syfte fingo den viktiga uppgiften att tjäna som försvars-

DE FÖRSTA kyrkor, som byggdes i vårt land, voro
