312 VITE KRIST SEGRAR ÖVER TOR.

hyste för dem: man kallade dem helgedomar, och de käril,
som inneslöto de dyrbara kvarlevorna, benämndes med
vördnad helgedoma-kar. De enklaste omhöljena för re-
liker 1 vårt land voro dosor av bly. Men eljes ansågs
endast det ädlaste material värdigt
alt omsluta martyrernas och hel-
gonens ben, vilka i och för sig voro
»mer värdefulla än dyrbara stenar
och ädlare än luttrat gulds, och
vilka — så säga helgonlegenderna
— yppade sin helighet genom
Blydosa för helgonreliker. en ljuvlig doft. <Man inneslöt
dem i skrin av silver eller guld,
prydda med ädla stenar, eller ock gav man dem ett om-
hölje, som anslöt sig till innehållet, så att en fingerkota in-
nefattades i ett finger av silver eller guld, armens benpipor
i en arm av ädel metall o. s. v. Det berältas om konung
Magnus Eriksson vid 1300-talets mitt, att han ägde två
huvud av de elvatusen jungfrur, förvarade i två trähuvud,
prydda med var sin krona.

Säll den ort, som lyckades förvärva ett helgedomakar!
Den ägde ett osvikligt skydd mot örlig och farsoter, mot vådeld
och drunkning, mot oväder och rövare, ja en helgonrelik
ansågs som den starkaste av alla befästningar. Hundratals
människor blevo botade genom att dricka vatten, vari en
av den helige Vilhelms tänder legat. Somliga reliker ansågos
äga en underbart kraftig verkan i särskilda fall. Så omtalas
mot slutet av 1400-talet bland Lunds domkyrkas dyrbarheter
sen jungfru Marias särk, som goda kvinnor i barnsnöd ganska
nytlig ärs, och som konung Kristian I därför vid tillfälle
bad att få låna åt sin gemål.

Om ett berömt franskt helgon förtäljes följande högst
trovärdiga historia. En gång vid vikingarnes annalkande
blevo dess ben, såsom varande fädernestadens största dyr-
barhet, räddade till en säker plats på andra sidan gränsen.
Men nu fanns ingenting längre, som kunde hela krigets
offer, utan de som i strid blivit ofärdiga måste för framtiden
leva av den godhet, vartill deras stympade lemmar kunde
beveka människors hjärtan. — Småningom blevo emellertid
tiderna lugnare, och man önskade återfå de dyrbara benen.

