SANKT ERIK KONUNG. 331

hade hetsats mot munkarne, och en präst i grannskapet
skulle ha gjort sitt till att trakassera klosterbröderna genom
att låta en flock illa kända kvinnor i mer än tillbörligt lätta
dräkter störa deras procession kring klostret på palm-
söndagen.

Det låg ju nära till hands att av denna avoghet från ko-
nungaparets sida draga den slutsatsen, att Erik varit rent
av fientlig mot kristendomen. Krönikans ord, att munkarne
fingo återvända, »när konung Erik och drottning Kristina
blivit mildare stämda», visa dock, att en sådan slutsats
skulle vara förhastad; men det hela ger i alla fall det in-
trycket, att konung Erik i verkligheten varit en mycket
ljum kristen. Att han aldrig företagit något korståg fann
Stjerna vara konstaterat. Ty hade ett för den heliga kyr-
kan så betydelsefullt företag ägt rum, så borde vi haft kvar
något påvebrev med uppmaning till tåget eller åtminstone
med tack därför. Intetdera finns.

Hur har då sägnens bild av Erik den helige uppkommit?
frågar Stjerna. Jo den historiske Erik har utsmyckats med
en mängd drag, lånade från andra personer, närmast från
en missionär Erik, som ett århundrade tidigare verkade i
Uppland och under en förföljelse mot de kristne blev hals-
huggen vid Flottsund nära Uppsala. Men ej nog härmed:
Stjerna finner även, att konung Erik den heliges gestalt i
legenden övertagit åtskilligt av svearnes gamle hedniske
nationalgud Frej, som synes ha haft binamnet Erik (= »den
allsmäktige»). Den äldsta kristendomen kunde, såsom Stjer-
na framhåller, ej värna sig för att upptaga mycket av hedniskt
ursprung. Så anses Norges nationalhelgon, Olof den helige,
vara arvtagare till guden Tor. Frej och den helige konungen
hade ej blott namnet Erik gemensamt: konung Erik stu-
pade ju ock vid den plats, som var härden för Frejs dyrkan.
Ett lätt igenkännligt drag i gudens dyrkan överflyttades
nu på helgonet: liksom man under hednisk tid fört Frejs
bild kring bygderna för att få god äring, så bar man under
kristen tid ikring Sankt Eriks fana för att »shelga frukten
på jordem; och ett minne av Sankt Eriks makt över års-
växten dröjer ännu kvar i ordstävet om att snär Erik ger
ax, ger Olof kaka».
