346 FOLKUNGASAGAN.

i fångenskapen, vsett övertygande exempel på lyckans ostadig-
het och ett olyckeligt offer för anhörigas äresjuka och en
vällustig obetänksamhets.
Litteratur till detta m. fl. kapitel: Erikskrönikan, utg. av G: E.
Klemming:; häft. kr. 2.
Gustaf Cederschiöld, Om Erikskrönikan; häft. kr.

2375

Magnus Ladulås.

AGNUS regerade i sin faders anda. Han vakade
N/ I strängt över att fridslagarna höllos i kraft, och sär-
skilt sörjde han för allmogens frid och säkerhet. Det
hade inrotat sig den oseden, att stormännen på resor togo
in med sina beridna följen hos bönderna samt tvingade
dessa att skaffa fram mat och foder utan betalning. Så
kunde de rika herrarne, som Magnus sade, opå en kort
stund förtära, vad den fattige länge har arbetat förs. Så-
dan våldgästning förbjöd han vid strängt straff. Allmogen
gav honom hedersnamnet Ladulås, därför att han liksom
hade »satt lås för bondens lada».

LJ

En genomgripande betydelse för vårt lands näringsliv fick
Magnus” regeringstid. Därifrån räknar nämligen det sven-
ska bergsbruket sin upprinnelse. Mer än tre årtusenden
hade gått sedan den tid, då bronsen först blev känd i Nor-
den och inledde bruket av metaller. Men all den brons,
som här bearbetades, infördes från andra länder. I nära
två årtusenden hade svenskarne förstått konsten att smida
redskap och vapen av järn. Men dittills hade råämnet ut-
gjorts enbart av myrmalm, som hämtades upp från sjö-
bottnen. Först omkring år 1280 fick vårt folk lära sig att
bryta koppar och järn ur bergen. Och liksom tyskarne
varit våra läromästare i handelsyrket, så blevo de nu före-
gångsmännen även i bergsbruk. Den första gruvdriften I
vårt land var ett svenskt-tyskt företag, startat av konung
Magnus och svenska stormän i kompanjonskap med tyska
