RIDDARLIV. 355

avlagt sin ed, gav honom en berömd riddare med flatsidan av
sitt svärd riddarslaget över skuldran. Andra riddare spände
svärd vid hans sida, gyllne sporrar på hans fötter och räckte
honom den tunga rustningen stycke för stycke. Ärofullast
var det att »vinna sina sporrars genom mandomsprov i strid
och på själva slagfältet
mottaga riddarslaget.
Rustningen var riddarens
stolthet. Iförd den steg
han i brudsängen, och för
mången voro slagsvärd,
hjälm och stridshingst kä-
rare än både hustru och
barn.

Riddarne ägnade sitt liv
åt strid, men mycket där-
av var inbördes fejder.
För att i så oroliga tider
kunna känna sig trygga
uppförde de till bostäder
starkt befästa borgar, om-
givna av vallgravar och
av murar, späckade med
torn. Redan själva läget
valdes ur försvarssyn-
punkt. Antingen lades
borgen uppe på en klippa
eller brant höjd, eller ock-
så omgav man den med :
vatten. Enklast var då Riddare i rustning.
att bygga den på en Etfter svenska rikssigillet från år 1436.
holme ule i en sjö. I
Danmark, dit Skåne denna tid hörde, var det ont om
sjöar men gott om mossar och sumpmarker. Där upp-
fördes flere av Danmarks största herrgårdar på hela skogar
av ek, som drevos ned i dyn. Sedan grävde man ut djupa
gravar runt omkring, vilka av sig själva fylldes med vatten,
Dyrbart blev det, och osunt blev läget, men vad betydde
det i jämförelse med den trygghet det gavl För den känslan

