364 FOLKUNGASAGAN.

Torgils Knutsson och striden mellan
Magnus” söner.

ÄR Magnus Ladulås dog, år 1290, voro hans söner

späda. Han uppdrog därför åt sin höge ämbetsman,

marsken Torgils Knutsson, att styra landet som deras
förmyndare. Om dennes tid säger Rimkrönikan:

»Så väl stod Sverige då,
att sent skall det bättre stå.

Fröjd och dans och tornej,

säd och fläsk, det fattades ej.

Sill och fisk kom ymnigt till land;
riket led ej minsta grand,

hade fred och endräkt lång —
ingen tordes göra annan förfång.»

Torgils fortsatte Birger jarls korståg 1i Finland. I dess
östra del fanns en hednisk stam, karelerna, som härjade
de svenska inbyggarnes land och begingo gräsligheter mot
dem själva. ”Torgils övervann och kristnade dem. Aven
han anlade ett starkt fäste; det var Viborg, som skulle
vara ett värn särskilt mot ryssarne, vilka Torgils även-
ledes besegrade.

Under detta krig hände enligt Rimkrönikans berättelse
följande:

»Vid skogens bryn en ryssehär,

väl tiotusen man, församlad är.

Som solen själv så glimma de —

så blanka äro vapnen att se.

De svenskes skara vakta de på.

En kristen säger: ”Jag vill bestå

mot en av de bästa männen bland dem,
eller ock må han föra mig fången hem!

+

Raskt ädle riddaren redo var,
och glänsande rustningen stolt han bar.
