TORGILS KNUTSSON OCH MAGNUS” SÖNER. 369

gen gick själv ut att möta sina bröder, han tog dem 1I hand
samt förde dem in i slottet och fägnade dem med fagra
ord och åthävor. Men han bar en ond avsikt innerst i hjärtal
och tänkte hela tiden på nedrigt svek, eggad av sin äre-
lystna drottning. Ingen tunga kan beskriva all den vän-
lighet, som man hycklade mot hertigarne. Det säges, att
man aldrig hade sett drottningen så glad och uppsluppen
som då.

Om natten fingo hertigarne sig anvisade sovrum på slot-
tet. Men för deras män sade man att det icke fanns plats
på slottet. De skulle ligga nere i staden. När den siste av
dem gått ut genom slottsporten, reglades denna väl till.
Nu voro hertigarne värnlösa i broderns våld. — Dörren Uill
deras sovrum ryckes upp! Det är konungen, som tränger
in med väpnade män och slår sina bröder i bojor. Hans
ögon stirra vilt mot dem. »Minnens I Håtunaleken?» väser
han fram. »Denna leken skall ej bliva eder bättre.» Fan
befaller sina män att sätta dem nederst i fängelseiornet
och fjättra dem vid muren med tunga järnkedjor. Detta
nidingsdåd brukar kallas Nyköpings gästabud.

När Birger nu hade utfört sin plan, som han i elva år
ruvat på, slog han i förtjusning tillsammans sina händer,
skrattade högt och betedde sig som en vanvetting, utropande:
»Nu haver jag Sverige i min handb» — Men »den illa gör,
han illa far. Hertigens anhängare samlade sig och ryckte
mot Nyköping. Då flydde Birger, slutligen till Danmark.
Men när Eriks och Valdemars anhängare lyckats bryta upp
dörrarna till slottstornet, funno de fångarne döda, troligen
av svält. I sin förbittring läto de avrätta Birgers unge son,
ehuru han var alldeles oskyldig till faderns brott. »Det vet
Guds, utbrast ynglingen vid budskapet om att ban måste
dö, »att det var mot min vilja, som hertig Erik och hertig
Valdemar så skulle mista livet. Nu skall jag dö — men
varför? Gud give själen ro och salighetls Så knäföll han
med lugn och ädel hållning och mottog dödshugget. Bud-
skapet därom förkrossade den landsflyktige fadern och på-
skyndade hans död.

Men 1 Sverige hade män samlats från alla landskap på
Mora äng år 1319 och valt till konung den olycklige hertig
Eriks treårige son, Magnus, arvtagare till Norges krona.
