DEN HELIGA BIRGITTA, 389

är Birger jarls broder Benkt. VWisserligen var ju Birger icke
konung, men han styrde dock med kunglig makt. Men
värre är, att hans broder Benkt aldrig var lagman utan
biskop, och som sådan kunde han icke ingå äktenskap.

Har det då aldrig funnits någon Benkt lagman? Jo en
gammal krönika talar om »sherr Benkt, östgötarnes lagman»,
och hans hustru »fru Sigrid», som dött i slutet av 1200-talet.
Här ha vi alltså den verklige Benkt Jagman. Men felet är,
att han icke var broder till den då regerande konungen,
Magnus Ladulås, utan blott kusinbarn till denne. Konungen
kunde omöjligen ha tagit sig hans giftermål så nära, som
sägnen påstår — om nu lagmannen verkligen gift sig under
sitt stånd, något som i verkligheten ingalunda var fallet,
ty Sigrid den fagra var tvärtom en högboren kvinna med
stolta later. Allra minst kan Birger jarl, vilken i skåde-
spelet uppträder som handlande person, ha haft något att
invända mot äktenskapet, ty när detta ingicks, hade han
redan i tio år vilat i graven.

Schöck, som vi ha att tacka för denna undersökning av
sägnens historiska värde, förmodar, att berättelsen om lag-
man Benkt och Sigrid den fagra är »blott en halvt novell-
artad anekdot, som av Vadstenanunnan knutits till den
verklige lagman Benkts och fru Sigrids namm.

Schäck anför ur mängden av liknande fall en vacker
medeltidsballad, som handlar om herr Magnus, vilken en sjö-
jungfru söker locka till sig. Av herr Magnus blev med
tiden hertig Magnus, och hertig Magnus, det var natur-
ligtvis Gustav Vasas sinnessjuke son. På sådant sätt har
man nu kommit därhän, att man kan i Vadstena slott visa
det fönster, genom vilket den olycklige furstesonen skulle ha
störtat sig ut, lockad av sjöjungfrun där nedanför. Så lätt
kan en historisk sägen uppkomma.

Barndomsintryck.

Tungt ruvade mörkret och enformigheten över Birgittas
liv på den uppländska herrgården. Sparsamt silade dags-
ljuset genom de små fönstergluggarna in iI rummen bakom
de tjocka väggarna, och under de långa vinterkvällarna var
det flammande, oroliga skenet från stockvedsbrasan den
enda belysning som bjöds 1 den stora, tomma salen med
