402 SIERSKAN FRÅN NORDEN.

band huserade på gatorna, och skamlösa kvinnor vinkade åt
männen 1i hennes sällskap, fastän dessa buro munkdräkten.

Då suckade Birgitta djupt och utbrast i bitter besvikelse:
sAck ofta hade jag tänkt, att den dag då jag kom till Sankt
Peters stad, då skulle mitt hjärta sjunga Te deum från morgon
till kväll. Men nu ljuder i min själ Jeremias profetens kla-
govisa.»

Räddningen ur denna skam för kristenheten såg Birgitta
i att påven återvände till Sankt Peters stad. Orädd som
alltid, utslungade hon skarpa ord mot hans vanärande liv
I Frankrike. I en av sina uppenbarelser ger hon följande
kraftiga uttryck åt sina tankar om den samtida »helige
faderm»: »Han synes sådan för människorna som den man,
som är väl prydd och stark och fager och tapper i sin herres
strid. Men när hjälmen är borttagen från hans huvud, är
han ful och led att se och oduglig till arbete. Ty hans hjärna
synes blottad. Han haver öronen i ansiktet, ögonen i nacken.
Hans näsa är avskuren, hans kinder alldeles skrumpna så-
som en död människas. Hans haka med käkarna och halva
läpparna är bortfallen på högra sidan, så att intet är kvar
på högra sidan utom strupen ensam, vilken synes alldeles
blottad. Hans bröst är fullt med uppvällande maskar, hans
armar äro såsom två ormar, hans hjärta är uppfyllt av det
giftigaste kräldjur, som kallas skorpion. Hans rygg är som
bränt kol, hans inälvor äro illaluktande och ruttna såsom
det kött, som är fullt med var och orenlighet. Hans fötter
äro döda och oanvändbara till gång.

Nu skall jag säga dig, vad dessa tingen betyda. För män-
niskorna synes han utvändigt vara prydd med goda seder
och vishet samt vara verksam till min ära. Men ingalunda
är han så, ty om hjälmen borttoges av hans huvud, det är:
om det visades människorna, hurudan han är andligen till
själen, vore han den fulaste av alla.

Hans hjärna är bar, ty dårskapen och lättsinnet 1I hans
levynadssätt bevisar för goda människor med talrika tydliga
tecken, att han är ovärdig den heder han åtnjuter.

Han har öronen i ansiktet, ty i stället för den ödmjukhet,
som han skulle hava I sin makts värdighet att förelysa andra
och lära dem i det goda, så vill han intet annat höra än sin
ära och sitt lov.
