I Vadstena kloster.

bodde i sin särskilda byggnad, styrda av en abbedissa,

och bröderna för sig under en priors ledning. Abbedis-
san hade dock högsta ledningen av det hela. De båda könen
fingo icke ha någon som helst beröring med varandra annat än
i två fall: när en dödssjuk nunna skulle undfå sakramentet och
när den avlidnas kropp skulle bäras ut ur klostret. Kyrkan
var gemensam, men brödernas kor låg i nedre våningen, syst-
rarnas i övre. Systrarna förbjödos vid äventyr av bannlys-
ning och under hänvisning till yttersta domen och den eviga
fördömelsen att låtsa sjukdom för att under denna före-
vändning få tillfälle att råka någon av klosterbröderna.
Skulle en syster under bikten begynna tala köttsliga ord
eller eljest om världsliga ting, var klosterbrodern skyldig att
vända bort huvudet och förbjuda det.

, F ADSTENA kloster var ett dubbelkloster, där systrarna

Redan mellan klockan 3 och 4 på morgonen ljöd sov-
husets klocka, och munkarne skyndade till klosterkyrkan att
förrätta ottesång vid skenet av flämtande vaxljus. När denna
slutat, kommo nunnorna in i procession, och så växlade
bröderna och systrarna med varandra att hålla gudstjänst,
tills klockan var 8. Ej underligt, att systrarna allt emellanåt
styngdes av sömm. Hela den nämnda tiden skulle det, en-
ligt klosterreglerna, »ej vara återvändo eller tystnad i sång
och Guds lov i kyrkam. Systrarnas sång skulle vara »sed-
lig, måttlig, mogen och enfaldig, ej med bruten röst,' ej
med gäll diskant, ej i ropande röst utan fast hellre full med
all ödmjukhet och gudlighet. Den syster, som icke kan sämja
sig med de andra i sången, tige eller sjunge sakteligen, hellre
än att hon med ropande röst gör oljud för alla.» Birgitta
säger själv förmanande: »Ej är hugen lottlös av synden, när den
som sjunger lustas mera av noterna än i de ting som sjungas.»

I Ej i stämmor, utan unison.
