I VADSTENA KLOSTER. 411

att hon fortfarande skall ha tillträde till trädgården att där
förlusta sig med sina barn.

Klockan 4 ringde klosterklockan till aftonsång. När den
var lyktad, vidtog dagens andra och sista måltid på unge-
fär samma sätt som den första. Mellan dessa måltider var
det strängeligen förbjudet att äta eller dricka något. Några
föreskrifter om andra slags kroppsliga späkningar än fastor
förekomma ej i Birgittas klosterregler i motsats till en del
besläktade ordnar, som föreskrevo gissling varje fredag och
åderlåtning flere gånger om året. Dock omtalas även dessa
späkningar för klosterfolket i Vadstena såsom varande
goda gärningar.

Då och då höll abbedissan rannsakning med dem som över-
trätt klosterreglerna. De flesta förseelserna tyckas — som
man kunde vänta — ha bestått i prat och skvaller. I svårare
fall kunde unga systrar, d. v. s. sådana som voro under 24
år, få smaka riset, dock ej mera än fem slag. Svårare för-
bryterskor — sådana som sände älskogsbrev till världsligt
folk eller grepos, då de försökte klättra över klostermuren
— lades i klostrets »mörkastuga», såsom fängelset benämndes.

När klockan slår 8, är allt tyst i Vadstena kloster. Brö-
derna ha gått till vila i var sin cell, systrarna ligga i en ge-
mensam sal på halmbäddar i sängar av enkla bräder. Alla
dessa, som här sökt tröst mot stora sorger och en stilla fri-
stad för att »ostörda av världens buller få glädjas åt sin
enslighet», de vila nu efter dagens värv. Ha de funnit den
frid de trängtat efter?

&

Vadstena kloster var högt ansett. Många bröder och
systrar voro av rikets förnämsta ätter, ja drottningar läto
inskriva sig där som systrar, ehuru naturligtvis utan att
taga nunnedoket. Vadstenamunkarne fingo stor betydelse
som biktfäder och predikanter. Många människor kunde i
åratal gå och gömma på svåra och skamliga synder utan
att bikta dem för sina sockenpräster. Men till Vadstena
strömmade ångerfulla syndare i så stora skaror, att kloster-
bröderna kunde ha svårt att mottaga allas bekännelser.
Här funnor biktfäder, som de biktande visste ej skulle uppen-
bara, vad de anförtrott dem. Däremot kände de sig aldrig
