432 TIDER AV ENDRÄKT OCH SÖNDRING I NORDEN.

krafter kunna reda sig mot farliga medtävlare. De borde
t. ex. förmå bryta Hansans handelsvälde i Norden. Och
ändå mera välsignelsebringande borde unionen bli därigenom,
att den kunde skapa fred inom Norden och göra slut på de
kraftödande fejderna mellan de skandinaviska folken.

Ett väldigt område upptog denna Nordiska enhetsstat, ja
den utgjorde Europas största rike. Det dåtida Tyskland var
blott hälften så stort; Frankrike och England voro ännu
mindre. Men i väldets storlek låg också dess svaghet.
Den enda sammanhållande kraften var regentens person.
Endast där han för tillfället befann sig, kunde regerings-
makten med tillbörlig kraft göra sig gällande, endast där
kunde missförhållandena avhjälpas och fogdarnes förvalt-
ning kontrolleras.

Även för en regent, som besjälades av aldrig så stor sam-
vetsgrannhet, ja som hela sitt liv rest av och an, skulle det
emellertid varit omöjligt att tillräckligt ofta besöka de olika
landsändarna i hans långsträckta rike. Den tidens sam-
färdsförhållanden gjorde det otänkbart. Väldiga ödemarker
skilde alltjämt bygderna åt, och riktiga landsvägar hade
man knappast. De vägar, som funnos, voro vid snösmålt-
ning och höstflöden till stor del obrukbara. De bästa sam-
färdsmedlen voro sjöar och floder, men de voro också ofar-
bara under en stor del av året.

Då nu ett dylikt ambulatoriskt regeringssätt var praktiskt
omöjligt, gavs ingen annan utväg för regenten än att söka
finna den bästa möjliga fasta punkten för regeringsmaktens
utövning; och den blev Danmark. Denna stat var den tiden
rikast av de skandinaviska länderna. Dess folkmängd var
lika stor som Sveriges och Norges tillsammans, och denna
folkmängd var samlad på ett litet område. Utrikespolitiken
var lättare att leda från detta rike, som låg mellersta Europa
närmast. Det var alltså naturligt, att konungen företrädesvis
skulle uppehålla sig i Danmark. Men så mycket styvmoder-
ligare blevo därför de båda andra rikena behandlade.

Så blev målet för Margaretas statskonst att skapa en stark
konungamakt, stödd på Danmark. Sveriges motståndskraft
mot hennes planer försvagade hon genom att kväsa dess
stormän först medels reduktionen och sedan genom att syste-
matiskt undantränga dem från alla viktigare ämbetsposter.
