MARGARETA OCH ERIK AV POMMEERN. 435

samt och därtill utses en av den senaste konungens söner,
om sådana funnes. I förhållande till främmande makter
skulle de tre staterna vara såsom ett rike och bistå varandra
i krig, men vart och ett land skulle styras efter sin lag och
rätt. Efter denna akt har Margaretas union fått namnet
Kalmarunionen, ehuru med orätt, eftersom den aldrig erhöll
laga giltighet. Margareta lät nämligen unionsakten ligga utan
att någonsin uppsätta och utfärda den i laga ordning. Den
innehöll nämligen punkter, vilka, efter vad man vet om hen-
nes politik för övrigt, icke kunna ha tilltalat henne. Säker-
ligen har hon önskat att få det förenade Norden förvandlat
till ett arvrike, men stormännen ha ej velat gå längre än
att låta binda sin valräti vid den senaste konungens söner.
En annan bestämmelse, som ej kunde falla henne i sma-
ken, var den, att varje rike skulle behållas vid sina lagar.
Det var ju ett försök att hindra henne från att styra Sve-
rige med danska fogdar och ståthållare, ty Sveriges landslag
innehöll uttryckligen, att konungen skulle styra riket med in-
födde män. Under sådåna förhållanden har Margareta före-
dragit att låta unionen sakna rättslig grundval framför att få
en sådan i en form, som skulle hämma hennes rörelsefrihet.

x

Olika ha historieskrivarnes omdöme utfallit om de tan-
kar och planer, som lett drottning Margareta i hennes nor-
diska enhetsvärv. Entusiasterna för den skandinaviska
rörelsen från 1800-talets mitt sågo Margaretas union i ett
idealiserande skimmer och strävade efter bästa förmåga att
i den finna ett under mansåldrar förberett närmande mellan
de tre folken. På denna grundval skulle Margareta sedan,
ledd av storslagna vyer, ha byggt upp ett välde, grundat på
inbördes jämlikhet, och målet för alla hennes strävanden
skulle ha varit de nordiska folkens gemensamma väl.

Denna sköna idealbild har obarmhärtigt sönderbrutits av
den skarpsinnige danske kritikern Kristian Erslev. Hans un-
dersökningar av källorna ha givit det resultatet, att det var
av rent nödtvång, som man i Sverige sökte Margaretas hjälp,
samt att det egentliga syftet för hennes politik var att skapa
en stark konungamakt, stödd på Danmarks övervikt inom
unionen.
