444 TIDER AV ENDRÄKT OCH SÖNDRING 1 NORDEN.

om regeringen hade förut brukat avgöras av de andliga och
adliga stormännen på herredagar (se sid. 353). Men all-
mogens röst, som i gamla tider gjort sig så kraftigt hörd
på tinget, den hade förstummats, efter hand som landskapen
växte ihop till ett svenskt rike. Ty därmed förlorade land-
skapstingen sin gamla politiska betydelse, och lagmännen,
som varit allmogens ledare, blevo i stället konungens män.
Men nu hade befrielsekriget åter gjort allmogen till en poli-
tisk makt att räkna med i gamla Sverige. Därför fordrade
den att också få bestämma om Sveriges styrelse. ”Till det
riksmöte i Arboga, som skulle avgöra därom, kommo ej
blott andliga och adliga frälsemän utan även borgare,
en eller flere från varje stad, och några bönder från vart
landskap, år 1435. Det var alltså vår första riksdag. De,
som kommo till riksdag, kallades ständer. Det var en
stor samling, som möttes i Arboga, och det såg ganska kri-
giskt ut i den lilla staden med frälsemännens beridna följen.
Allmogen genomdrev här, att Engelbrekt skulle fortsätta
att styra Sverige såsom rikshövitsman.

Konung Eriks vänner arbetade emellertid av alla krafter
på att försona honom med de svenska herrarne, vilket också
slutligen lyckades. Han kom till Stockholm och blev av rådet
åter erkänd som konung mot löfte att styra landet med in-
födda svenske män. Men han hade ej väl fått makten i sin
hand, förrän han fann lämpligt att bryta sina löften och in-
sätta främlingar som fogdar. Så avsatte han fogden på
Stockholms slott, den redlige Hans Kr&epelin, den ende
av Eriks fogdar som gjort sig omtyckt och aktad av svenska
folket, och förordnade en dansk till hans efterträdare. När
svenska riksrådet vågade komma med erinringar om den
ed konungen nyss svurit, svarade han retligt: »Jag är icke
sinnad att bliva eder jaherre.» Till befälhavare på Stege-
borgs slott i Östergötland utsåg han:en som var sjörövare,
tjuv och ärelös kvinnoskändare.

>Han var ärelös och slagen på sin mund,
han hade tro ej mera än en hund>,

säger Rimkrönikan om mannen.
Efter att på dylikt sätt ha reformerat landets styrelse
plundrade Erik på hemvägen i svenska skärgården. Det blev
