KARL KNUTSSONS SKIFTESRIKA SAGA. 451

Han plägade Eder väl och kunde icke tänka, att I skullen
ämna honom sådant svek.» Nu ledde Karl Knutsson sam-
talet in på andra ämnen och lämnade snart laget.

Efter detta dröjde det ej länge, innan Erik Puke var I
öppen fejd med sin medtävlare och uppviglade allmogen
inom stora trakter av Svealand. Då ryckte Karl Knutsson
mot honom med en väpnad styrka och lyckades gripa honom
samt sände honom till Stockholm, där hans oroliga liv än-
dade med halshuggning.

Den nya allmogeresningen hade emellertid utbrett sig
till Östergötland. En folkskara trängde in i Vadstena
kloster, där den hatade bondeplågaren Jösse Eriksson sökt
en fristad och redan fått namn om sig som en frikostig väl-
görare mot klostret. Med våld hämtade de förbittrade bön-
derna ut honom och släpade honom i benen utför trapporna,
»så att nacken räknade alla trappstegems. Rimkrönikan
berättar härom:

»Sedan bundo de honom vid slädan som ett svin —
de skänkte honom varken mjöd eller vin —

och förde honom så till Motala ting

och satte honom mitt i den ring

och dömde där strax domen så,

att han skulle ifrån huvudet gå.

Där höggo de det av utan flärd

med en yxa, ty de skötte ej svärd.

De lade hans halsben på en stock

och höggo hans huvud från hans kropp.

Gud unne honom dock sin nåde
och frälse hans själ av allom vådel:»

Kristofer av Bayern och Karl Knutsson.

Länge skulle det ej dröja, innan unionspartiet åter fick
övertaget i Sverige och efter Danmarks exempel genom-
drev, att Eriks systerson, hertig Kristofer av Bayern,
valdes till konung. Detta skedde år 1440, mot att han för-
band sig att i alla viktigare regeringsärenden inhämta riks-
rådets samtycke och styra riket med infödda svenske män.
I spetsen för unionspartiet hade biskoparne gått, och i Vad-
stena klosters dagbok står det antecknat om walet: »Det
är gjort efter prelaternas — Gud give ock efter himlens —
