466 INOM STADSMURAR.

ringmurar och torn. Det är »slåset för Mälarens. Norrut,
på andra sidan Norrström, sträcker sig Brunkebergs ås.
Nedanför dess sluttningar är marken liksom rutad av fyr-
sidiga jordlotter med stängsel mellan. Somliga äro kål-,
örta- eller äppelgårdar, andra bära grönskande gräs, där
borgarnes boskap går på bet. Nordligaste delen av Brun-
kebergsåsen är skogbeväxt. Där bo fromma eremiter i åsens
sandhålor, men tidvis hålla rövare till där. Därbredvid finns
också en »boning sköm för de stackars spetälska.

Nu dåna hovslagen av resenärens häst mot vindbryggan,
som leder över till Stadsholmen. Den ligger nedfälld för fred-
liga besökande men vindas upp, när fiender hota. Det bru-
sar från kvarnhjulen, som drivas av strömmens vatten. Ge-
nom ett fast torn går vägen här liksom över Norrbro in till
staden. Stadsportarna stängas vid ett bestämt klockslag
på aftonen, varefter inga resande få slippa in. Svårt är
ock att överrumpla staden från sjösidan, där den omges
av en dubbel rad med pålar, nedslagna i vattnet och för-
enade med starka bjälkar. Vissa bommar kunna Ööppnas
och släppa fartyg ut och in. Men nattetid och vid fara hål-
las även de stängda.

Vilken hopgyttrad massa av hus! Och sådant virrvarr
av slingrande, trånga gränder och brinkar! Varför ha män-
niskor trängt ihop sig som i en bikupa? Jo det känns så
tryggt att bo i hägnet av murar och torn — borgare betyder
ju de som bo i en borg. Här inne är det så lätt att få, vad
man behöver. Här knyter man så många bekantskaper och
finner fler förströelser än på landet.

En känsla av lugnt välbefinnande och förnöjd hemtrev-
nad inge också inskrifterna över husen, sådana som denna:

>Tryggt vilar huset i Herrens famn.
Den gyllne hjorten är dess namn.>

Även flere hantverkare ha roat sig med att anbringa in-
skrifter ovanför sina salubodar.

»Ett lås till dörr och kista
kan fås här varje stund,

men vad jag ej kan smida,
det lås är till din mund>,
