I SMÅSTÄDER OCH STORSTADEN. 469

Det var ofta fallet, såsom i det sista exemplet, att man
kastade bort det verkliga namnet och begagnade uteslutande
öknamnet, vilket således måste ha varit mycket bekant.
Samtliga här ovan intagna kvinnor äro upptagna som
skattebetalande. De ha således haft någon näring, vVars
art icke är angiven, men om vilken man kanske kan våga
en gissningl

Det inre av en badstuga.

Ur Olavus Magnis historiska arbete. Ångan framkallas genom ati

slå vatten på de upphettade kullerstenarna i ugnen. Den ene av

de badande dricker öl för att läska sig och pådriva svettningen.

Han har även >»öppnat åder» genom att förse sig med s, k. kopp-

horn, en åtgärd som under medeltiden och på sina håll ända in i

vår tid ansågs vara hälsosam att företaga åtminstone en gång om
året för att befria kroppen från >skämt blod>.

Voro de nu verkligen s. k. beryktade kvinnor, så var det
förbjudet för dem »att bära gull, silver, hermelin, gråskinn eller
koralleband, fruedräkt eller stärkta dok, att köpa malt och
utmångla öl, att locka till sig andras hjon m. m» Över-
trädelser straffades med ris vid stupan och förvisning ur
staden.

På tal om öknamn bör det dock observeras, att själva
namnförhållandena under medeltiden verkligen inbjödo till
anbringande av förtydligande binamn på nästan. Släktnamn
voro nämligen sällsyntheter och förekommo så gott som uteslu-
