472 INOM STADSMURAR.

gatorna. Människorna äro klädda
olika alltefter sin olika verksamhet.
Där se vi stadens rådmän i sina långa
rockar med vida ärmar och med brunt
pälsverk kring både rocken och mös-
san. Där komma husfruar med sina
huvor och den stora nyckelknippan
skramlande vid bältet till tecken på
deras värdighet. Se där är stadens
skrivare i sin svarta rock och med
skrivdon vid sidan! Barberaren, som
på samma gång är fältskär, skrider
fram med viktig min. Man känner igen
honom på den väldiga hatten, de stora
runda brillorna på näsan och sax och
kniv, som han bär i bältet.

Skrik och larm är det, så att man
knappast kan göra sig hörd, där ba-
gare, slaktare och fiskare draga fram
och ropa ut sina varor. Här kommer
en utropare med trumma och kungör
å stadens borgmästares och råds väg-
nar, att en avrättning skall äga rum.
Där leder en kvinna vid en snara en
man under hånfulla tillmälen av mäng-
den. Själv bär hon kring halsen sta-
dens stenar. Till straff för att de begått äktenskapsbrott
skola de bägge för alltid drivas ut ur staden, enär de ej
kunna betala böterna.

En tandläkare går omkring, åtiöljd av sin utropare, som
stannar vid varje gathörn och skriker:

NÅ

Borgardräkt från
slutet av medeltiden.

sKom an, envar, kom an,

som har en dålig tand!

Sitter i gommen den än så fast,
halar min tång den ut i en hast.»

Där står smeden och skor hästar mitt på gatan. Längre
bort spärrar en timmerman vägen med sitt byggnadsvirke.
I eftermiddagssvalkan flytta hela familjer ut framför sina
hus. Man ställer ett bord ute på gatan, och där sitter hus-
