474 INOM STADSMURAR.

4 ben och ställde till så, att
gh Hans kungl. Höghet föll till
marken utan att någonsin
stå upp igen.

Stockholms borgare fingo
under medeltiden ha svin-
stior i gränderna över vin-
tern. Men vid påsktiden
skulle »var man köra sina
svin på malmarne» och stior-
na rengöras. Ungefär det-
samma gällde nötkreatur.
Över vintern intill påska
fick en gårdsägare ha en ko
i staden, »dock att hon
icke ligger ute nattetid på
gatorna.

Men vad voro väl alla da-
gens vedervärdigheter på en
medeltida stadsgata mot vad
en nattlig färd i gatsmut-
sen kunde bjuda på! Gatu-
belysning var okänd, och
träluckor utestängde sorg-
fälligt ljuset från fönstren.
Ville man ej riskera ett
ödesdigert felsteg, som kun-
de försätta en huvudstupa i
en sophög, ned i en dypöl
PEE eller en källaröppning, så
ER kåk. måste man förse sig med

en hornlykta efter tidens
sed. Dess matta sken var en ovärderlig hjälp, även om
risken fanns kvar att utanför värdshusen stöta ihop med
hemvändande överförfriskade gäster, som kryssade fram, kän-
nande sig för med ett fällt spjut eller i översvallande livs-
mod vårdslöst svängande omkring sig med ett draget svärd.

Stadens viktigaste plats var Stortorget, där rådhuset låg.
Där stod också kåken, å vilken missdådare utställdes till be
