480 INOM STADSMURAR.

jag hittar nog till sängen.” Stig tidigt upp om morgonen, och
när du kommer i stugan, så önska alla en god morgon, och
om de kanske fråga dig, hur du har sovit, så säg dem även
vad du drömt.

När du sedan går vidare, så säg: ”Herr fader, jag tackar
Er, att I härbärgat mig och min ränsell I dag eller i morgon
vill jag vedergälla det Er och de edra.” Gå så, och när du
kommer till stadsporten och man frågar dig, ”varthän', så
skall du svara, att det vet du icke själv. Och fortsätt så din
väglo

Icke alltid blev dock besöket I en stad så kort. Det hände,
att gesällen stannade i hopp att finna arbete. Lyckades detta,
hälsades den nykomne i ett festligt lag, vid vilket han fick
göra bekantskap med alla kamraterna.

Kunde gesällen efter sin återkomst till hembygden göra
mästerprovet och komma ut med den summa, som
behövdes först till ett grundligt granskningskalas för skråels
ordförande, åldermannen, med biträden samt sedan till red-
skap och råämnen, så fick han utöva sitt yrke och ha under
sig ett bestämt antal gesäller och lärgossar. Arbetet över-
vakades av åldermannen med biträden, för att intet fusk
måtte bedrivas. Av skrået bestämdes till och med varornas
försäljningspris, så att den ene mästaren icke kunde bjuda
under den andre. Det fanns ej på den tiden, vad vi kalla
konkurrens. Därför gick det långsamt med nyheter och för-
bättringar, men den köpande allmänheten var säker på att
få ett hederligt arbete.

I stadgan för skomakarskrået föreskrives t. ex.:

»Om någon säljer fårskinn eller sälskinn eller hästläder
som nötskinn, så tage den, som köpte det, igen betalningen,
och den, som sålde falsk vara, böte en tunna öl till skrået.

Vilken som sätter fårskinns- eller sälskinns- eller häst-
läderstycken i nötskinnsskor nere vid sömmen på sulan, böte
en tunna öl.

Om någon gör råbarkat läder eller bränt eller ruttet eller
på annat sätt fördärvar det och det finnes till salu i bod eller
sålt, så tage den, som köpte, igen betalningen, och den, som
sålde falsk vara, böte en tunna öl.»
