I BORGARENS VERKSTAD OCH PÅ GILLESTUGAN. 485

knappen, ty överfall voro ej sällsynta. Det är dessa män, som
skaffa in frisk luft i stadslivet. Utan dem skulle stads-
borna inom sina murar sitta avstängda från stora världen
därute.

För handeln stiftades lika stränga lagar som för hantverket.
I Magnus Erikssons stadslag stadgas, »att alla köp skola i
staden göras, både lantmän och köpstadsmän emellan, och
ej på landet eller annorstädes. Ingen lantman må köpa
något slags vara i staden för att det åter utsälja i staden
och mångla.s» Handeln var en företrädesrätt, ett s. k. privi-
legium, för städerna och köpstadsmännen. Den som bröt
emot de anförda lagbuden straffades med varans förlust
och ej mindre än 40 marks böter.!

Litteratur: Emil Sommarin, Skråtvånget (Verdandis småskrif-
ter n:r 124; häft. 25 öre).
Gunnar Hazelius, Om handtverksämbetena under
medeltiden: häft. kr. 3: —
Valdemar Vedel, By og Borger i Middelalderen;
häft. kr. 7:50,

Stadgar för murarnes skrå från år 1487.

måndagen näst efter Vårfrudag vart detta skrå? murar-
mästarnes kompani? och sällskap givet och stadfäst
av ärlige borgmästare och rådmän i Stockholm.

Gud vare med alla bröder och systrar, och styrke Gud
allsmäktig vårt samkväm med kärlek och alla goda dygder,
så alt vi måtte komma till det kompanit, som cevärdeligt är
i himmelrikets glädje alltid förutan ändal Amen.

O
! R efter Guds börd MCDLXXX uppå det sjunde,

1 En mark silver motsvarade ungefär 300 kronor i vårt mynt.
Den indelades i 8 öre, och varje öre i 3 örtugar. — ? Skrå har
här den mera ursprungliga betydelsen av stadgar för yrket. —
& Det vanliga namnet den tiden på skrå.
