EN LYCKOSAM FREDENS TID. 497

menliga Sveriges rike
haver långliga haft
av det, att alle köp-
städerne i Sverige
skulle vara förplik-
tige till att hava
halvdelen i stadens
råd tyska borgmäs-
tare och rådmän, av
vilket stor tvedräkt,
ovilja och fördärv
långliga och ofta
uppkommit. Därför
ville de ingalunda
tillstädja, att där
skulle någon ut-
ländsk vara i stadens
råd över allt Sverige.
Eljest sade de sig
aldrig vilja komma
Sveriges herrar och
råd till hjälp och
undsättning, om dem
någon tid till träng-
de.! - Och sade de
sedermera, att ville Sten Sture d. ä:s vapen.

vi icke strax sätta

de tyske rådmännen av, då ville de våga däröver liv och
gods, att de ville det själve rätta.»

Riksrådet gjorde allmogen till viljes och lät stryka den för-
hatliga bestämmelsen i stadslagen. I stället föreskrevs: »Ej
må eller skall någonsin någon utländsk man borgmästare
eller rådman vara.» Denna åtgärd var liksom signalen till att
nu skulle Sverige vara svenskt och varken danskt
eller tyskt.

Nu gällde det att använda landets krafter på bästa sätt.
Sten Sture strävade att bota allt det onda, som de många
fejderna vållat. I fredens hägn kunde alla samhällsklasser

! Om dessa någon gång behövde hjälp.
