514 SVANTE STURE.

diga fru moder. Förlåt mig, att jag talar så grovt; jag har
icke nyligen varit i frustugan.»

Upprepade gånger lovade doktor Hemming att ej förtröt-
tas i sitt arbete. »Jag skalb, skrev han till herr Svante,
sfullgöra Eder min trogna tjänst, vem än det lett eller ljuvt
är. Den tid jag annat tänker, låte Gud mig aldrig leva hel-
brägda! Hals och liv skall vara ospart och allt det jag äger,
så härefter som härintill; det liten fullkomligen tillls — En
annan gång skrev han till riksföreståndaren: »Låter mig
sörja, som alla hata; men jag tager det icke så mycket vid
mig. Gud give mig sin huldhet och Eder och alla danne-
mäns, vilka Sveriges rike väl viljal Jag vill dö som konung
Hans” och hela hans partis ovän.s

Betecknande för unionshatet är ett tal, som han skall ha
hållit år 1510 inför svenska rådet för att hindra detta från
att sluta fred med danskarne, »desse grymme djur och omilde
danske trollbs, som han kallar dem. Han finner hos dem alla
möjliga onda egenskaper.

Först predikar han med förtjusning över den texten, att
sljuga och bedraga hålla de för ingen skam». För att dölja
»sin infödda lögnart» brukade danskarne gripa till stora och
gruveliga eder att bekräfta sitt tal med. »Ty», heter det,
svem man där (i Danmark) om det allra ringaste frågar, vare
sig bonde, borgare, adelsman, präst eller biskop, så svarar
han straxt därtill med en gräseligan ed och Guds namns för-
smädelse.»

»Därtill med», fortsätter han, »så värdas de intet att tala
som annat folk utan tryckia orden fram, lika som de ville
hosta, och synas endels med flit förvända orden i strupan,
förr än de komma fram. Sammaledes vanskapa de munnen,
då de tala: vrida'n och vrängia'n så, att de draga den övra
läppen till den vänstra sidon och den nedra till den högra
sidon, menandes det vara sig en besynnerlig! prydning och
välstånd.

Det tyska tungomål, i vilket de intet hava någon kunskap,
vilja de alltid och gärna tala, ändock de kunna näppeligen
stambra det fram. Men vårt tungomål, det svenska mål,
hålla de förakteligt, och av stor överdådighet? förvända de

1 Synnerlig. — ? Högfärd.
