STEN STURE DEN YNGRE. 529

och själv låg han svag och hjälplös på sitt plågoläger. Med
bitter sorg tänkte han på sin unga maka, fru Kristina, och
sina små barn, som han lämnat i Stockholm. Men först och
sist kretsade hans tankar kring detta: Vad månde Sveriges
framtid varda? Trots plågorna ville han ej stanna, blott
skynda till Stockholm och ordna dess försvar.

Armskenor från en riddarrustning mot medellidens slut.
Från Sankt Göransbilden i Stockholm.

Men han skulle aldrig komina fram. I en släde på Mälarens
is gav han upp andan. Hans bästa eftermäle är, att han
under dessa hatfulla tider aldrig fläckat sitt minne med en
dålig handling.

I tacksam hågkomst leva de tre Sturarne hos Sveriges folk
såsom den svenska folkfrihetens försvarare. Aldrig missbru-
kade de sin ställning till att slå under sig en envåldsmakt,
