538 STOCKHOLMS BLODBAD.

tiden den 7 november de förnämsta adelsmännen med sina
fruar samt högre prästerskap och förnäma borgare. Så
stängdes slottsportarna, och ingen fick komma ut. Konungen
trädde in i salen och intog sin tron. Han hade kommit över-
ens med Gustav Trolle, att denne skulle träda fram inför
honom och fordra straff på dem, som förorättat honom. Nu
var den hatfulle Trolles stund kommen att utkräva den hämnd,
varefter han så länge törstat. Han fordrade lagens strängaste
straff på aderton särskilt namngivna personer, däribland
främst den avlidne riksföreståndaren, dennes svärmor och
änka samt dessutom på borgmästare och råd och hela
borgerskapet i Stockholm, vilka
alla tillhörde Sturepartiet. Då
bleknade mer än en, och en
rysning gick genom salen.

Den som först bröt den hem-
ska tystnaden var fru Kristina
Gyllenstierna. Hon trädde fram
för konungen och förklarade,
att Gustav Trolles anklagelse
icke kunde drabba någon en-
skild, ty vad som övergått ho-
nom hade skett i kraft av ettriks-
dagsbeslut av samtliga riksens
Ärkebiskop Gustav Trolles sigill. råd och ständer. Skulle straff

följa därpå, så måste detta gå
ut över hela riket. Till bevis lämnade fru Kristina fram 1517
års riksdagsbeslut.! Säkert trodde hon sig genom detta
sitt ingripande ha räddat de anklagade. Men ett olycks-
bådande leende överfor Didrik Slaghecks tarvliga och listiga
fysionomi, och kungen grep med begärlighet dokumentet,
vilket innehöill namnen på alla dem, som deltagit i beslutet,
jämte deras vidhängande sigill i kapslar av trä.

Först upplästes nu riksdagens avsättningsdom över ärke-
biskopen, och därpå började konungen förhöra de under-
tecknare av brevet, som voro närvarande. Då biskop Hans
Brask ställdes till ansvar för att han underskrivit domen,
öppnade emellertid den sluge prelaten sin sigillkapsel och tog

1 Se sid. 525.
