556 SVENSKT ALLMOGELIV MOT MEDELTIDENS SLUT.

Strängt straff stadgade lagarna för den som tog gröda från
annans åker, »stal under Guds låss, såsom det heter i Östgöta—
lagen. »För åker är gärdsgården vägg och himlen tak», säger
Västmannalagen. Den som grep en dylik tjuv på bar gärning
ägde lägga ett rep om hans hals och föra honom till domaren.
Straffet bestod i ej mindre än 40 marks böter. Den som icke
ägde medel att gälda denna stora summa skulle föras till
närmaste strand och stenas.

SEM Ö
SSÖRSSI ' 4&
N - C

l
WiN

]
tida

H

i

d

yr

)mr-

LUNNS

Eldsvåda. Ur Olavus Magnis bok om de nordiska folken.

På andtiden följde hösten med kulna dagar. När arbetet
ute på åkern var lyktat, vidtog tröskning med slagor på logen
vid skenet av en eld, som måste noga vaktas.!

+

+
x

Allteftersom folkmängden ökades, behövdes mera åkerjord
för att föda den. Redan under hednatiden hade de öppna
slätterna och dalgångarna blivit otillräckliga för den växande
befolkningen. Då tog man till att bryta mark i skogarna.

1 Se band II: illustr. sid. 167.
