DET DAGLIGA ARBETET PÅ ÅKER OCH ÄNG. 557

Dylika forna nyodlingar 1 skogen visa sig sådana gårdar vara,
där gravhögar än i dag vittna om att de en gång varit bebodda
av hedningar, och i vilkas namn ingår ordet skog, ved
eller hult. I Uppland ha vi t. o. m. ett helt härad, som upp-
stått på dylik mark. Ved-bo härad betyder just skogs-
bornas bygd. Om gammal skogsröjning vittnar också den
massa ortsnamn på ryd, rud, röd eller red, som finns iI
vårt land.

Arbetssättet vid anläggande av
nyodlingar i skogarna var följande.
Först fällde man träden och tände
eld på dem. Fem nätter föreskri-
ver Hälsingelagen att man skall
vakta elden. Men ändå kunde
förhärjande skogseldar uppstå och
sträcka sina verkningar även till
människoboningarna.

PÅ Mda som plöjer med Sedan man efter branden mer

årder. Ur en handskrift  eller mindre sorgfälligt plockat bort

av Magnus Erikssons hinderliga stenar, oärjades» marken,

landslag. d. v. s. uppristades med årder eller

krok, ett uråldrigt redskap, som

användes redan under stenålderns

I sista tid. Det var naturligtvis inget

= lätt göra att föra fram detta red-

skap mellan trädrötter och stenar,

Årder. men man fick i den askblandade

myllan en jordmån, över vars god-

het Olavus Magni ej kan nog utgjuta sig i lovord. Första

året sådde man vanligen råg eller satte man rovor. Föl-

jande år tillfördes jorden ny kraft genom askan efter grenar

och ris, som man förde dit och antände, och så kunde flera

skördar tagas utan någon mera djupgående skötsel av
jorden.

Vem helst som ville hade rätt att taga upp sådant svedje-
bruk i byns utmarker. <Särskilt berättas, att frigivna
trälar ofta sökte livnära sig genom att ge sig ut i
skogarna och på egen hand odla små jordlappar. Men
odlaren fick behålla dem blott några få år, olika i olika
landskap. Sedan tillföllo de delägarne I byns skogsmark.

